Mellanrummen

Jag blev fångad och inspirerad av Pernilla Mårtensson och hennes föreläsning förra torsdagen. Med stor värme och förundran pratade hon möten, lyssnande och samtal med barnen. Något av det som jag fastande för under föreläsningen var: 
- Samtalet som är på lika villkor - det deliberativa samtalet. Vi vuxna tar så lätt över i samtalet och i det deliberativa samtalet ska vi befinna oss precis på gränsen för att utmana barnen och locka dem att ta fram sina frågor.
-Barnet som medkonstruktörer av kultur och kunskap.  Lärande är inte linjärt - kunskapen är och blir barnens.
- Pernilla citerade någon annan klok reggio-människa som har sagt: "Syftet med pedagogisk dokumentation är att hitta barnens högsta kvalitet" vilket utmanar mig att arbeta vidare och djupare med den pedagogiska dokumentationen.

En annan tanke som jag håller på fundera kring just nu: 

Det är så lätt hänt (åtminstone för mig) att hamna i det praktiska,  det konkreta och synliga. Jag har under terminen funderat på konst och kärlek (särskilt efter Tarjas föreläsning för några veckor sedan) och hur vi kan få fatt på det sinnliga, det poetiska i vårt arbete med barnen. Pernilla tipsade om en boken "Tyst erfarenhet - om intution och sinnlighet i en teknikpräglad kultur." av Oscar Öquist som jag nu har börjat läsa. En bok som jag först tänkte var något flummig men kanske är det också en del av mitt praktiska sinne - eller en del i det som Jan Björklund förespråkar - ordning och reda. Oscar Öquist tar istället ställning för det vaga, det som vi knappt kan förnimma, det vi inte vet. Det ofullständiga, ostrukturerade och mellanrummen. Dessa mellanrum är det som ger liv och väcker frågor och entusiasm. Jag tänker att det kräver ett stort lyssnande av oss pedagoger för att uppfatta det vaga och det lilla i barnens uttryck. Det är kanske just då det blir stort..

"In i det oförklarade, ostrukturerade och endast anade strömmar ny frisk energi. Här uppstår lusten, längtan och driften att förstå. [...] Det osägbara bor runt om oss i livets skrymslen och skrevor. Det gäller bara att stanna upp, öppna sinnena och låta sig förundras som barnet. Plötsligt finns undren där, de dyra ögonblick då livet gnistrar och sprakar som tomtebloss." (s 12)

"Frågan är om inte förmågan att göra det bekanta obekant, att täcka av tingen och på så sätt vinna avstånd till världen är lika viktigt för bildandet av erfarenheter som förmågan att göra det obekanta mer bekant, att erövra världen" (s40)

citat ur "Tyst erfarenhet - om intution och sinnlighet i en teknikpräglad kultur." av Oscar Öquist

Pandemonium - Art in a Time of Creativity Fever

Nyfikenheten hade ju väckts för länge sedan - efter att ha läst flera kursares inlägg om besöket på Göteborgs konstbiennal. Och igår i konsthallen tog jag också chansen att uppleva de skulpturala installationerna gjorda av frigolit, kablar och andra eltillbehör. Många tankar dyker upp och jag och mina medbetraktare ser olika saker och får olika associationer. Konstverken blir lite mer, lite större, när jag pratar om dem och delar  min upplevelse med andra. Jag blir också inspirerad av att ta fram frigolit och kablar (eller något likanande) och låta ett- och tvååringarna utforska och skapa.


Frigolit, kablar och eltillbehör - udda material men noga utvalda av konstnärerna för att uppnå det som de tänkt. Jag tänker att detta är något som ligger i vårt uppdrag som atelieristor; att se till att barnen får prova och lära sig många olika material så att de senare själva kan välja vilket material som passar bäst för deras skapelser.

Ni som också varit där - var ni i rummet intill de stora skulpturerna? Där fanns utställningen "Time exhanges" som fångade mitt intresse. En konstnär hade bytt sin tid mot internernas tid i ett fängelse i Mexiko, till exempel fick konstnären framföra hälsningar till anhöriga utanför murarna mot att internerna gjorde olika konstverk av det som fanns till hands i fängelset. Det som fascinerar mig i utställningen är den är skapad utifrån möten och relationer att konstverken blir något utifrån de berättelser som finns med.  och ja - sen är tanken nästan lite komiskt att tuffa interner i Mexikos fängelser skapar konstverk av  cigarettfimpar och tvål. Vilka berättelser och relationer finns i barnens skapande?