... så vi battlar varann!

Under kvällen med titeln "En scen- tusen ljus- ingenstans att fly" battlade vi varandra med ljuset som vapen. Till ett tungt beat plockade vi fram allt det vi inte visste att vi hade och körde så det rök! Bokstavligen.

I en workshop där vi vuxna blir barn och återtar leken med allt vad vi har utmanas vi vidare. Tankar föds om vad som skulle kunna bli och möjligheterna breder ut sig...

I ett battle får vi direkt respons på det vi visar upp och utmanas i det som andra gör. Nästa gång hade det blivit ännu lite bättre eller vad säger ni?

I mörkret och musiken blir jag en annan. Skönt att inte synas... jag kan gå in i andra roller och vi kan prova oss fram tillsammans.

...och jag blir inspirerad av att släcka ner rum i förskolan, ta fram ficklampor, speglar och annat reflekterande material och låta barnen leka och utforska.

...och i rollen som atelierista vill jag bjuda in kollegorna till workshop för att undersöka, utforska och leka med ljuset och mörkret och mötas på andra sätt än vi brukar. Vad kan det bli av det?

Barns uttryck i miljön

Vi gjorde ett studiebesök på förskolan Nova där vi hade fokus på barns uttryck i miljön. Det är alltid så intressant att se hur andra har det och att det sätter igång tankarna på många olika plan. Denna gången tänkte jag att jag saknade barnen där att en förskola är så tom och tyst utan dem.  Jag ville även att prata med de pedagogerna som jobbar på Nova och höra mer om arbetet... och jag inser att förskolan inte blir till utan de människor som finns där. Men - vi såg spåren av barnens och pedagogernas tankar, idéer, rörelser... I ateljérna hittade jag spår av skapande som ni ser på mina foton från studiebesöket. Jag kan tänka mig koncentrationen som hade funnits när skapande var i full gång. Vad pågick där inne i barnets tankar när gult och orange möttes?  En gitarr på en vägg och en dokumentation som vittnar om att barnen behövde en gitarr och går till ateljén för att tillverka en. Jag tänker att det är viktigt att barnens uttryck får finnas kvar och kunna användas vidare i nya aktiviteter. Som vanligt för det med sig en del egna frågor om den verksamhet jag själv arbetar i. Jag blev inspirerad av att själv se med samma "studiebesöksögon" på vår förskola och prata med kollegorna. Vad är det vi tillåter att vara framme - för det är ju ändå vi som har den makten om vad och var saker ska få vara i förskolan - och hur låter vi barns uttryck synas på min förskola?

Något som jag funderat mycket på det senaste är förskolan som en mötesplats mellan barnen, deras familjerna och förskolan. Ofta upplever jag att barnen lever ett liv i

 förskolan och ett liv hemma - och hur kan vi få dessa liv att mötas och vad skulle det föra med sig?  Under ett mycket kort gruppsamtal under Stinas seminarium pratade vi om studiebesöken och pedagogisk miljö. En volt i tankarna blev när Carina från Solgläntan tipsade om en bok av Carina Fasth som där skrivit att när man ber barnen lämna sina leksaker i hallen ber man dem också att lämna sitt språk. Det här måste jag fundera mer på!