 | |
| cirkelmodellen ur "med läroplanen på fickan" |
Ettåringarna och leran
Jag har valt att introducera leran för några ettåringar på avdelningen. För mej är det första gången jag arbetar med just ettåringar och lera och det har varit ett spännande och lärorikt möte! 
Tre barn möter lera för första gången med olika strategier men med stor koncentration. Någon känner försiktigt med fingret, sitter länge stilla och tittar och klämmer sedan en liten lerbit i handen, ett barn delar i små, små bitar och lägger upp på bordet. Ett annat barn bankar på leran, med leran, viftar med leran, kastar den och min tanke är att han känner på tyngden och formen. Samtidigt som de är inne i sitt eget utforskande ser jag att de har ett samspel med varandra och med mig, de tittar, ler, härmar och säger ”titta”. Barnen är både intresserade av de små bitarna men också av den större biten som finns på bordet. 
Nästa dag, efter att ha tittat och börjat reflektera kring dokumentationen, bestämmer jag mej för att låta barnen fortsätta med sitt utforskande. Barngruppen ser olika ut idag, någon är sjuk eller ledig, och ett nytt barn kommer in. Undersökandet fortsätter på liknande vis. Kommunikationen och samspelet tar större plats idag, barnen delar med sig, ger lerbitar fram och tillbaka, säger tack. Någon gör ett litet hål med fingret i en större lerklump och säger ”titta” och de andra vill också se och känna med sina fingrar.
”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera, och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv”
Jag tänker att de små barnen utvecklar sitt lyssnande och att förstå andras perspektiv genom detta ordlösa samspel. Jag vill utmana utforskandet i samspelet med andra men ändå låta detta första utforskande och undersökande av leran fortsätta. Efter ett möte med atelieristabasgruppen har jag fått en idé om att lägga leran på golvet. Barnen verkar även vara intresserade av det lilla och det stora och av att känna på tyngden och formerna på de olika lerbitarna. Jag bestämmer mig för att ta fram en enda stor lerklump som barnen samlas kring.
"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förståelse för rum, form, läge och riktning och grundläggande egenskaper hos mängder, antal, ordning och talbegrepp samt för mätning, tid och förändring"
Vid nästa tillfälle placeras en stor klump lera på golvet. Barnen samlas runt och de känner på leran med händerna, klappar på den. Ibland turas de om och ibland känner alla samtidigt. De använder sina fingrar för att dra ut små bitar av den stora leran och återigen delar de med sig och ger små bitar till varandra. Skrattar högt tillsammans.
Ett barn drar av sig strumpan och ett annat hakar blixtsnabbt på och drar av sig både tofflor och strumpor. Lera möter fötter, tår. Stora klumpar ovanpå foten och små som mosas på tårna. Jag drar av det tredje barnet strumpan men han protesterar ljudligt och tittar avvaktande på leran som möter de andras fötter. Varje barn har sitt sätt tänker jag och inser att min egen iver tagit överhanden och han fortsätter att plocka små bitar från den stora leran… I dessa möten med leran ser jag så mycket och i mitt huvud pågår reflektionen hela tiden och jag läser några delar i läroplanen som jag kopplar ihop med mina tankar om barnen och leran:
"Förskolan skall sträva efter att varje barn
- tillägnar sig nyanser och innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld
-utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära"
Så här långt är vi just nu - jag och barnen- men vi fortsätter. Reflektionen och analysen går vidare och jag ser framemot att dela dokumentationen med kollegorna och ge tillbaka den till barnen.
