En torsdag kväll på HDK var vi inbjudna till en workshop om ljud och lera. Vi blundade och lyssnade på ljud som kurskompisarna valt och lät sedan ljuden gå via hjärnan ut i händerna. Genom att blunda och skapa fick jag använda andra sätt än vad jag är van vid och när jag inte kan se vad händerna gör minskar också mina krav på att det ska bli något.Bilder och former dök upp i huvudet och fingrarna fick jobba in dem i leran. I mindre grupper byggde vi sedan ihop våra kreationer till något stort och nytt. 
Koncentrationen ökade men jag slappnade också av mer ju längre kvällen led. Och jag tänker att det är något sådant här vi vill uppnå oftare - ett kravlöst, avslappnat, inspirerande skapande där vi med sinnena och tillsammans med våra kompisar kan skapa något som blir större än vad vi själva kan åstadkomma.
Åh, det var faktiskt mycket roligt och inspirerande. Tänk om man fick göra sånt varje vecka :)
SvaraRadera