Är det okej att smörgåsen blir en båt i mjölken som spillts på bordet? Reflektioner från basgruppsträffen...

Bild från Little People - A tiny Street Art Collection  

http://www.streetartutopia.com/?p=1143#more-1143

Gruppens diskussioner rörde sig kring  - vad är konst? är barn konstnärer? vem är konstnär? vilka bilder visar vi i förskolan och vad säger de? hur kan vi jobba med konstbilder i förskolan? 

Vad är det som gör Anu Tuominens verk till konst? Är det konst om barnen gör samma sak...? 

Bild från: http://www.anutuominen.fi/albumit/slides/177_Kevatkengat_Spring_Shoes.html

Tarja Heikö pratade om på en föreläsning nyligen om att det i förskolan bör finnas bilder som utmanar ögat och berättade om ett exempel från Reggio. Där satt bilder på vatten på oilka sätt - vattendroppar, vattenfall osv..  Vad vi använder för bilder i förskolan är något som jag grunnat på ett tag. På förskolan jag arbetar finns många barn som inte har svenska som modersmål och de kan ännu inte uttrycka sig och förstå så  många ord på svenska. Vi använder mycket bilder och foton som ett sätt att kommunicera och lära ett nytt språk. och ja, jag tänker att det inte bara är jag som arbetar så utan att det tradition inom förskolan att använda tydliga bilder och konkret material för att stärka språket. Tidigare arbetade jag i skolan och när man arbetar med läsförståelse med barn är en viktig del att kunna läsa mellan raderna - att kunna tolka och förstå budskapet i en text. Detta upplevde jag och mina kollegor att många elever behövde bli bättre på. Om barnen alltid har mött konkret material, tydliga (förenklade?) bilder hur ska de då kunna utveckla en sådan kunskap? Fantasin går förlorad på vägen..  och som vi pratade om i basgruppen: att visa tydliga förenklade bilder och dessutom använda mycket enkelt språk förringar barnens intelligens.  

Men... om vi använder bilder som utmanar får vi vara beredda på att barnen utmanar oss och våra normer. Är det okej att smörgåsen blir en båt i mjölken som spillts på bordet? 

Laila berättade kort om ett konstprojekt om Matisse de gjort tidigare på en förskola. De började med att berätta en kort påhittad historia om konstnären och lät sedan barnen fantisera vidare. Sedan arbetade de vidare med hans bilder på olika sätt. Laila har alltid ett sätt att ge av sig själv och föra in fantasin i projektet som jag tänker att jag behöver bli bättre på. Känslorna, fantasin eller "mellanrummen" har jag funderat mycket på under utbildningen (läs tidigare inlägg). Kanske är det "konkreta" och att göra rätt djupt rotat i mig. I gruppen pratade vi om att vårt eget intresse, engagemang, fascination är en viktig del i arbetet med barnen - jag tänker att det också gör att vi lyssnar bättre på barnen om vi själva är genuint intresserade. Relationerna oss emellan är viktiga delar som ibland kan vara svåra att fånga upp. I gruppen pratade vi om att trams, skratt, och humor har en plats i förskolan och i projekten.

Vi pratade om pedagogiska miljöer som platser för att iscensätta lärande - få igång lärande, provocera tankarna och sätta igång processen snarare än "här är byggen - här bygger vi på det här sättet". Ett konstprojekt kan starta på liknande sätt - med en berättelse, bilder, miljöer som bråkar med tankarna och utmanar fantasin och tillsammans kan vi därifrån bygga vidare på det som intresserar barnen.